Ishokey!

Nyström: Hemligheten stavas klubbkänsla

Klubbkänslan i Modo är legendarisk. Men detta ger inte Modo en fördel i finalen. Linköping har spelare från Hofors, Stockholm, Växjö och hela Sverige - som har samma hjärta och stolthet över klubbmärket. Det är därför Linköping är i SM-final.

Niklas Sundström har spelat i samma kedja som Wayne Gretzky. Hans Jonsson har
varit lagkompis med Mario Lemieux. Mattias Timander har spelat semifinal med Philadelphia Flyers.
Alla tre har spelat med Foppa.
Men en sak skulle slå allt: Ett SM-guld med Modo.
Jag minns hur det var under de år jag bodde i New York och bevakade NHL. Grabbarna från Örnsköldsvik ville alltid snacka om Modo.
Ibland var det nästan roligt att prata om Stanley Cup-drömmar och få lite vanliga tråkiga standardsvar – för att sedan komma in på drömmen om SM-guld med Modo och se hur de sken upp som Martin Lidberg på ett dansgolv.
Modograbbar som Andreas Salomonsson och Samuel Påhlsson ligger lågt med att de vunnit SM-guld, för det är inte bara på skoj när Niklas Sundström och andra säger att det är guld som inte riktigt räknas eftersom de vann med fel lag.

Modo hade inte varit i SM-final utan sina hemvändare och utan klubbkänslan i laget.
Men den är inte unik. NHL-stjärnorna Brendan Morrison och Mike Knuble spelade i LHC under lockoutsäsongen. Ramsan ”kom igen Cluben” fick Morrison och Knuble att sitta och sjunga med i båset.
Engagemanget för klubben och stoltheten att vara en del av svensk hockeys kaxigaste uppstickare, det var något som imponerade stort – även på hårda grabbar från NHL.
Håkanson, Mårtensson, Tim Eriksson och andra importerade nollåttor har hittat hem långt utanför storstan.
De har lärt sig älska Cluben.
Här finns också en man från bygden med lika stor kärlek för sitt lag som Peter Forsberg har för Modo.
Magnus Johansson må vara världens tråkigaste spelare att intervjua. Och visst, under några år var han borta från Cluben. Men han är symbolen för detta lag.

Han är grabben som med sitt spel och sin stil får nollåttor, finnar, tjecker, slovaker och alla andra att uppträda – och framför allt känna – som att de spelat i Linköping hela livet.
Det finns heller ingenting som får ihop ett lag som motgångar.
I fjol hade LHC ledning med 3–1 i matcher i semifinalen mot Frölunda, men blev utslaget. I år har man emellanåt varit sämre än Malmö och fick en känsla av: ”Vi mot hela världen.”
Precis den känsla som alltid finns hos alla mästarlag.

Av Magnus Nyström
magnus.nystrom@expressen.se

FRÅN EXPRESSEN.SE!