"Jag har blivit gaggig på äldre dar"
JÖNKÖPING. På nåt sätt är det där långfingret signifikativt för hela hans karriär. Leif Boork har alltid varit en rubrikernas herre. Nu avslöjar en av ishockey-Sveriges största tränarprofiler att Brynäs mycket väl kan vara sista resan. - Jag vill uppleva nåt mer innan jag lägger näsan i vädret. - Jag har alltid velat stå i affär.




Promenaden på isen, fingret åt Jönköpingspubliken och matchstraffet har inte alls påverkat den 57-årige hockeycoachen.– Jag ångrar mig inte och tycker inte synd om mig för att jag är uthängd. – Jag tycker fortfarande inte att jag gjorde nåt kriminellt. Hustrun Tina däremot – som brukar ringa och fråga om hon kan köpa tidningarna – fick dock följande svar i går:– Det kan du hoppa över!Sedan Leif Boork som 32-åring tog över Djurgården 1981 har det stormat kring hans okonventionella ledarstil. Boklådor för att få spelarna att börja läsa, samarbetet med sexsektledaren Hans Scheike och överlevnadslägret med Djurgården, där spelarna fick äta huggorm och slå ihjäl en kanin, är bara några av upptågen.
”Vill inte pracka på”
Nu hävdar Boork att han inte håller på med ”sånt där” längre. – Folk förväntar sig att det ska ske massa runt mig. Då är det inte lika kul. Jag vill inte att spelarna ska uppleva det som att jag prackar på dem saker heller, säger han – för att i nästa sekund erkänna att han har ett litet ”projekt” med Brynäs också, som han inte kunde låta passera när han fick veta att Johannes Salmonssons plastpappa är författaren Håkan Nesser. – Jag frågade Johannes om han kunde fixa några Nesserböcker och vi fick en hel kartong som vi har i omklädningsrummet för killarna att ta. – Men jag måste tillstå att jag inte har sett så stor omsättning på dem i bussen...När Boork anlände till Brynäs 2005 var uppdraget att rädda en förening på väg söderut. Han började med att sparka stjärnor som inte ställde upp på hans direktiv.– En spelare som är beredd att göra allt för Brynäs är jag beredd att försvara hur långt som helst. – En diva som bara tänker på sig själv är jag beredd att vara hur tuff som helst mot.Är det njutning för dig att peta en spelare som inte ”gör allt”?– Åh, tänk den rubriken: ”Boork njuter av att peta!”– Det är ingen njutning att peta spelare, men det är en njutning att stå för vissa grundprinciper.Efter 40 år som ishockeytränare börjar Boork dock att se en ände. Det var inte helt självklart att skriva på ett nytt kontrakt med Brynäs. – Jag ser slutet, absolut, erkänner han. – Dels har jag andra intressen, dels har jag ägnat oerhört mycket av mitt liv åt det här.
Vill öppna affär
Det är inte bara spelarna som har förändrats på vägen:– Jag har blivit mer gaggig på gamla dar. Jag snubblar på ord och kan skrika Mads men mena Pelle. Men eftersom Pelle vet att jag brukar skrika Mads så reagerar han ändå. Vad ska du göra i stället när du lägger av?– Öppna affär kanske. Jag gillar historiska ting och samlar på lite av varje. Vykort, böcker och gamla prylar.
Vill vinna en stor titel
Men först vill han gärna vinna en stor titel. För hur många klubbar han än har varit i så har han bara ett SM-guld – Djurgården 1983 – att skryta om. – Det vore att sluta ringen. Det är det största man kan uppleva som svensk ishockeyledare. Och som spelare. Men nu har HV er i brygga, vad talar för Brynäs?– Att vi har bra koll på hur HV spelar och är bra på att ligga med ända till mållinjen. Det är lite vårt adelsmärke. – Än har vi chansen!

Här är några av Leif Boorks galna upptåg1981 Boork får flera spelare i Djurgården att läsa böcker efter att ha infört boklådor i omklädningsrummet.1983 Vinner SM-guld med Djurgården, men blir lika omskriven för sitt samarbete med grafologen Hans Scheike, som senare dyker upp som ledare i en smisk- och sexsekt.1986 Tillbaka i Djurgården handlar största rubrikerna om ett spektakulärt överlevnadsläger i Stockholms skärgård, där spelarna fick äta huggorm och slå ihjäl kaniner. I dag vägrar Boork medge om det är sanning eller myt.1991 I Frölunda blev spelarna satta på en fiskebåt, utan att han en aning om vart de var på väg. Efter flera timmar presenterade Boork en man som hade bestigit Mount Everest och förlorat en fot. Sensmoralen var att hålla humöret uppe – oavsett.1993 I januari 1993 när Frölunda åkt ner i allsvenskan, gjorde Göteborgs-Posten en enkät i truppen. 18 av 22 spelare var missnöjda med Boork, som pekades ut som en skräckinjagande diktator.